Lite zigenarblod i mig
Man kanske undrar vem jag är och vad detta är för blogg bland säkert hundra tusentals andra, men jag heter Anna-Linnea och jag har bestämt mig för att skriva ner mina tankar och resor. Som ett eget projekt men jag vill gärna dela med mig av mina upplevelser och tankar och vem vet, någon kanske kanske uppskattar det, blir inspirerad eller till och med bättre - väljer att köpa en biljett och möta upp mig på vägen. Någonstans i världen. Såhär i början av en blogg vill man ju gärna berätta hur mycket som helst. Så jag börjar väl från början. Nästan.
Jag satte mig på ett flygplan i måndags 9 sept 2013. Mot Indonesien. Jag har tagit beslutet att säga upp mig från min fasta heltidstjänst i Stockholm för att göra vägen till mitt hem. Japp det stämmer, jag sa upp mig från jobbet, min lägenhet, gymkortet och tillochmed telefonabbonemanget för att komma utanför Sveriges gränser och upptäcka saker inte bara om världen utan även om mig själv. Skrämmande säger många, modigt säger jag. Om inte nu så när? När är egentligen den "rätta" tiden i livet att göra det man vill, om inte nu?
Jag är i Jakarta, på ett hotellrum 03.33 lokaltid, jättemycket jetlag.
Hela resan hit var intensiv redan från början. Jag missade nästan min anslutning i London, det var ren tur att jag hörde att dom ropade efter passagerare till planet. Jag blev stoppad i Hong Kong och fick inte mina boardingkort utskrivna eftersom jag inte hade hembiljett ut ur Indonesien. fan. Min syster varande mig om detta men jag förstod väl inte allvaret. Jag hade 30 minuter på mig att antingen betala 1100 dollar eller hitta en biljett ut ur landet på egenhand. Panik. Jag var svintrött efter redan 15 timmar i luften och stressad för att hinna med till nästa plan. Precis som om det var meningen hittar jag en biljett (avbokningsbar såklart) visar för säkerheten och får mina biljetter utskrivna till Jakarta. Glädjerus genom hela kroppen när jag satt på planet!
Väl i Jakarta finns inte mitt bagage, fan igen. Men det löste sig inom 24h och jag fick kompensation så slutet gott allting gott.
Väl på hotellet sov jag till 16.00 och gjorde stan efteråt. Det är otroligt lätt att navigera sig i denna stan trots sina 10 miljoner invånare, och det var jättelugnt på deras busway! Mindre stressigt än tuben i Stockholm, där har vi något att lära oss av.
Jag åt currygryta med kyckling, drack lokal öl, och träffade en reseguide från Bali som var på besök. Dom spelar live reggaemusik på barerna och Indonesierna skall ha en eloge för hur trevliga de är! Trivs riktigt bra än så länge, det känns galet att jag är här faktiskt.Tack alla ni som uppmuntrat mig till mitt beslut och för att ni finns för mig.
Ciao, er AL eller QL
